sista varvet

Ni vet ju känslan då man springer långdistans. Det gör ont i varje kroppsdel, men ni känner på er att varven blir färre och färre. Om du mot förmodan ens funderar på att stanna så får ni en stor 2.07-meters man, som hela tiden betraktar dig och dina 20 varv, med tidtagarur och ett blått block i handen över er med en utfrågning. "Varför stannar du då? Hur fick du ont där? När kände du av det? Va? Va? Du är bara lat!!!" 

Tämligen gör det ont. Tämligen vill du stanna. Tämligen hör du någon annan inte-alls-trött-lagspelare bakom dig som andas djupare än oceanen är. Ack känner du att du inte vill bli omsprungen igen. Därför fortsätter du. Till-och-med dom sista 17 varven. Du har i fullt sjå med att räkna ränder på den röda löpbanan, kolla så att ingen kommer och varvar dig efter bara 3 varv och du suktar efter att du ska vara klar så du kan få känna lycka igen. välmående. igen. tillfredsställelse. igen. och framförallt känna stålen i ett räcke som kan hålla dig från att ramla ihop och dö.

Du intalar dig själv att ingen, absolut ingen springer snabbare än dig. Du intalar dig själv att du springer snabbare än blixten, men sedan inser du att dom andra praktiskt taget kan ta sig en tango med en främmande turkisk man som bara råkade vara på löpbanan utan någon som helst tanke att faktiskt motionera med hår som en buske till-och-med på lilltån som han bara råkade visa då hans tango-skor sa smack då han snurri-snurrade. Dom kan ta en fika och faktiskt även vänta på att deras jordgubbs-te svalnat innan de dricker det och avslutar med ett långt och behagligt coca-cola-"aaaah". Dom kan även hinna klura ut, sittandes på sidan av, tillsammans(!), varför dom befinner sig på balders egna 50-år-gamla löpbana på en lördagsmorgon klockan 10.

Allt detta inom loppet av att du ska komma runt en enda gång.
Det är patetiskt men sant. Dina 400 meter. Du kommer fram till denna slutsats ungefär 35 minuter & 16 varv in i loppet. Du är så seg och så trög i benen att det faktiskt ser ut som att du går om man kollar från långt håll. På nära håll dock låter du som en gnu med problem med andningen och varje steg låter som 37 bufflar i savannen just fick någon sorts stomp-koreografi.

Det sista du hör är samma 2.07-meters man jag talade om förut som skriker: "Ta i sista varvet nu". Du ser 200 meters linjen , och när du har sista 100 meter kvar börjar en symfoni spela majestätiskt. Bara i ditt huvud egentligen, men så högt att du faktiskt för bara någon sekund funderar på om någon annan också hör den. Kanske gör någon det, men det är ingenting du tänker på för just nu har du bara -i friidrottstermer- slutspurten kvar. Hua. Det var som en smällkaramell som satt perfekt

När var det dags att öka farten från 0.2 km/h till 1 km/h?
- Nu.

jag kan tipsa er om 1.28 in i denna film.
jag tror det är jag. när jag var kines.



 


stöd-tips:
- skriver med svåra ord (svenska Ö som jag säger)
- beskriver en och samma sak hela inlägget
- behåller humor genom hela inlägget
- stora bokstäver efter punkt
- alltid bild eller youtube klipp!
- inga smiliesar!


GRATTIS till mina två kära vänner annakarin och loef som fyllt år nu i helgen och nu är jag påväg till anyz 18års party... jag är peppp! men innan det.. SJÄLVKLART vare mattis/matilda/håke sist. VEM äre jag härmar nu? HMMMM? denhär är svårare för vissa höhöhöh!